Jag visste det, har känt det på mig ett tag
är på väg in i en mindre rolig period, full av stress.
Trots att jag vet om det och gör allt för att lugna ner mig
kommer den smygande.

Vi har FULLT upp med skolan, ska ha två kurser på 50% var,
känns som den ena går på 100% och den andra på 50%.
Det är stora krav på oss, alla vet det, alla känner det, alla undrar hur vi ska hinna?
(Eftersom kurserna sträcker sig över Jul komprimeras allt så man läser inensivare innan jul och pluggar på egen hand efter- samma visa varje år)

Dessutom börjar det närma sig jul och varje helg kommer bestå av jobb.
Självklart går allt vägen genom planering.
Men jag blir så jävla stressad och överambitös.
Jag drar inga gränser.
Jag vet att jag måste det, men det bara kryper i kroppen på mig när jag vet allt jag måste hinna.
Sitter ju med skola till jätte sent på kvällarna för det finns alltid något att göra.
Enda ursäkten jag ger mig för att sluta plugga är att träna.

Så vad blir då lidande och minst prioriterat;
Familj och vänner
och det är egentligen de man behöver mest för att tänka på annat och slappna av.

Så ALLA KÄRA! Just nu kommer det var så inni helvete mycket att göra framöver
så räkna inte med att höra allt för mycket från mig
no hard feelings!